Söndagen den 12 februari kl. 16.00 på Quintinha da Música står Mauro Dilema i centrum för vår senaste konsert. Mauro har en professur vid Conservatório i Évora där han undervisar i piano. Han spelar också på konserter på olika ställen och har nyligen återvänt från konserter i Litauen och Italien.Hans program för den här konserten innehåller Liszts sonat i h-moll (komponerad 1853), Bach-Busonis Chaconne (skriven omkring 1720 och arrangerad 1893) och Carrapatosos Four Last Seasons (från 2014). Det är ett balanserat program från 1700-, 1800- och 2000-talen, med en övervikt för 1800-talets virtuoser. Dessa stycken kräver både hög teknisk skicklighet och högsta musikalitet. Bokningar via peterbooker1347@gmail.com för 25 euro per person.

Vår nästa konsert äger rum den 2 april och bjuder på tre nederländska pianister.

Fredag 24 februari kl. 11.00 i Tavira &Tisdag 28 februari kl. 18.00 i Lagoa.

Peters föredrag i februari tar upp frågan: Var Salazar en fascist? När Peter för första gången talade om Salazar för cirka 16 år sedan väckte föredraget en intressant reaktion. Han blev häcklad med utropet att Salazar var fascist, och därför var han en folkets fiende, och att han omöjligen kunde ha regerat för deras bästa.António de Oliveira Salazar blev finansminister 1928, ordförande för ministerrådet 1932 och lämnade regeringen 1968 efter en nära nog dödlig olycka.Han satt i regeringsställning utan avbrott i 40 år, vilket är en extraordinär bedrift. Det är sant att han hade ett fotografi av Mussolini på sitt skrivbord, åtminstone fram till 1943. Men hur lyckades Salazar behålla sitt grepp om makten? Ska vi se hans långa tid i regeringen som en demokratisk framgång? Som en auktoritär framgång? Använde han fascistiska metoder för att vinna makten, eller för att behålla makten så länge? Peter diskuterar dessa teman samt skälen till att se vissa positiva aspekter av hans tid i regeringen.