Hon föddes 1869 i Darfurregionen i Sudan och kidnappades av arabiska slavhandlare vid 9 års ålder och såldes som slav. Hon tvingades gå 600 mil till södra Sudan, där hon köptes och såldes flera gånger och utsattes för många förödmjukelser och brutal behandling.

S:ta Bakhitas liv som slav präglades av extrema umbäranden och lidande. Hon utsattes för fysiska och psykiska övergrepp, bland annat brännmärktes och tatuerades hon med en rakkniv och fick salt hällt i sina öppna sår för att säkerställa ärrbildning. Hon fick också utstå otaliga slag och piskrapp från sina ägare. Trots dessa umbäranden förlorade Bakhita aldrig sin tro och fann så småningom en fristad hos Daughters of Charity i Venedig, där hon döptes och antog namnet "Josephine".

Bakhitas historia är ett bevis på den mänskliga andens förmåga att hålla ut trots motgångar. Hennes umbäranden och lidande var enorma, men hon förlorade aldrig sin tro utan fann istället ett sätt att tacka Gud för det. Hennes berättelse är en inspiration för många och hennes arv lever vidare som en symbol för hopp och motståndskraft.