Den handlar om ett år av ett pågående krig mellan två grupper av schimpanser, filmat på nära håll, och berättaren antyder aldrig att det finns någon likhet mellan deras krig och våra krig. Det behöver han inte heller göra. Man måste vara död för att missa det.

Den centrala frågan handlar, som i de flesta mänskliga krig, om territorium, eller mer exakt de resurser som det innehåller. Fruktträd nära den ständigt patrullerade gränsen mellan de två schimpansgruppernas territorier i Ugandas nationalpark Kibale är stridens äpple i det här fallet.

Målet med spelet är att flytta gränsen österut så att den omfattar träden (den västra gruppen) eller att behålla den där den är (den centrala gruppen). Det är ungefär som det senaste minikriget mellan Thailand och Kambodja, som för närvarande stoppas av ett eldupphör - även om tvistefrågan i det mänskliga fallet bara är en symbol (ett gammalt tempel) snarare än en resurs av verkligt värde.

Men det är inte heller en enkelspårig kamp om resurser när det gäller de rivaliserande schimpansbanden. Det har bara gått några decennier sedan det västra bandet bröt sig loss från den större centrala gruppen (schimpansband splittras om de växer mycket mer än hundra medlemmar), och rivaliteten mellan mäktiga äldre män i de två grupperna har fortsatt att gro.

Det vore respektlöst att jämföra den dramatiska upplösningen av alliansen mellan familjerna Shinawatra och Hun, som dominerat politiken i Thailand och Kambodja på senare tid, med ett gränskrig som leds av högstatusmedlemmar i två närliggande schimpansgrupper i Uganda. Ändå finns det en viss resonans i omständigheterna.

När vi väl kommer till stora krig mellan stora utvecklade stater som Ryssland och Ukraina är orsakerna till krigen ofta abstrakta "strategiska" frågor som ligger långt från medborgarnas dagliga liv. Ändå finns ekon av tidigare beteenden kvar.

Det som till exempel drev Vladimir Putin till invasionen av Ukraina var sorgen över Sovjetimperiets kollaps för nästan fyrtio år sedan och viljan att återskapa åtminstone de slaviska delarna av det ("Russky Mir") till en enda, mäktig ortodox stat. Även om han förmodligen inte är troende själv.

Vid det här laget har vi lämnat våra primatsläktingar långt bakom oss. Såvitt vi vet är de inte benägna till abstrakt tänkande, så deras krig handlar alltid om reella resurser och/eller personliga fördelar. 1900-talets "världskrig" och 2000-talets möjliga globala kärnvapenförintelse är däremot inte rationella: kostnaden är mycket större än den potentiella vinsten.

Det betyder inte att inget land någonsin mer kommer att ta till våld, och det betyder inte heller att icke-våld är svaret. Det nakna våldet trumfar alltid det sunda förnuftet. Det enda svaret är det som nu kallas "den internationella rättsstatsprincipen": en de facto-allians av länder som förbjuder militär erövring och är villiga att genomdriva denna lag med våld om så krävs.

Denna allians finns redan och dess regler anges i Förenta nationernas stadga, som undertecknades 1945. Det faktum att många länder har ignorerat dess förbud mot att ändra internationella gränser med våld (och i vissa fall kommit undan med det under långa perioder) är mindre viktigt än det faktum att den överhuvudtaget existerar.

De diplomater som skrev stadgan visste inte hur gammal och djupt rotad krigsinstitutionen var. De visste ingenting om krig bland icke-mänskliga primater. De insåg inte att krig var universellt bland mänskliga jägare och samlare redan långt innan de första civilisationerna uppstod.

Men de visste att deras försök att få slut på kriget skulle misslyckas många gånger på många platser innan det lyckades, om det någonsin gjorde det. Under de senaste åttio åren har många miljoner människor dödats i krig, men deras projekt har varit mer framgångsrikt än de flesta av dem förväntade sig: dödstalen i krig sjönk brant under de årtionden som gick och kärnvapen användes aldrig mer.

Under de senaste åren har det dock uppstått en känsla av att projektet är på tillbakagång. Stormakterna tar inte bara till krig allt oftare, de gör det dessutom utan att ens försöka rättfärdiga det enligt FN-stadgans regler för våldsanvändning: Ryssland i Ukraina, Israel i Gaza, USA i Iran.

Kanske har så mycket tid gått att de har glömt vad allas mål var i slutet av andra världskriget: att ersätta krigets regel med lagens regel. Om så är fallet borde de alla vara tvungna att se "Chimp Empire", för att påminna dem om var vi kommer ifrån och varför vi måste ta oss till en bättre plats.