Ankfamiljen kan delas in i tre grupper: de ytätande ankorna, dykande ankor, som t.ex. tuvänder, som huvudsakligen förekommer i sötvattenmiljöer, och havsankor, som t.ex. ejdrar och skrattmåsar, som alla dyker för att hämta sin föda. Kärranden tillhör den första kategorin.

En del av de pråliga drakarna i vildfågelvärlden är lite för "art deco" för min smak, men hanen kombinerar sin slanka form med en sofistikerad blandning av bruna och gråa färger som fortfarande måste vara attraktiva för artens dystrare honor, samtidigt som de ger ett element av kamouflage.

Gadwalls har ett brett utbredningsområde i Nordamerika och Eurasien, men är vanligast i den varma tempererade zonen. I nordvästra Europa kan den senaste utvidgningen av deras häckningsområde till Island under andra hälften av förra seklet ha varit en av de första fågelindikatorerna på den globala uppvärmningen, vilket utan tvekan inte uppmärksammades vid den tidpunkten. I Iberien är den bofast där det finns rena, grunda sjöar eller kustmarismer. Enstaka häckande par kan utnyttja ostörda små dammar och långsamt rinnande floder och bäckar. På vintern är de bofasta fåglarna fler än invandrarna från längre norrut.

The Gadwall

Kärrsångaren ansågs vara ovanlig i Iberia så sent som på1800-talet. Liksom i större delen av Europa ökade antalet under hela1900-talet, men verkar nu ha stabiliserats på omkring två till tre tusen par, varav de flesta i Spanien. Skapandet av stora reservoarer och våtmarksreservat kan delvis ha bidragit till denna framgång, liksom en minskning av jakttrycket. I södra Portugal är den bästa platsen för att se den på nära håll sötvattenlagunen Quinta do Lago.

På vintern umgås den ofta med andra ankor, bland annat med den likadana gräsand som är av samma storlek. Även om det inte syns på simmande fåglar, är det lätt att känna igen en kattfågel, oavsett kön och ålder, i flykten på den fyrkantiga vita fläcken på baksidan av den inre vingen.

Även om den tillhör den "ytätande" brödraskapet får den mycket av sin växtnäring under ytan och simmar med huvudet under vatten men endast sällan med huvudet uppåt. Därför föredrar de grunda sjöar.