Det finns inte många flygbolag som orsakar lika mycket publicitet som Ryanair. Det är förmodligen sant att säga att de har få fans, men många passagerare.
Ryanair Holdings plc är Europas största flygbolagskoncern och flyger till över 200 destinationer i 40 länder med en flotta på över 470 flygplan. De hävdar att de har ytterligare 210 flygplan på beställning från Boeing.
Jag tror inte att jag någonsin har hört någon som faktiskt väljer att flyga med Ryanair, men de verkar ha rätt flygningar vid rätt tidpunkt och till rätt pris. De har också en avundsvärd säkerhetsstatistik och en förmåga att hålla sig till tidtabellen, även om landningarna åtföljs av förinspelade trumpetfanfarer och ett meddelande om att ännu ett flyg har anlänt i tid, eller till och med tidigare.
Michael O'Leary startade inte Ryanair.
Den "färgstarke" Michael O'Leary startade inte Ryanair, han anslöt sig till dem senare i livet. Ryanair grundades 1985. I själva verket hade han ingen bakgrund inom flygbranschen, han var revisor. Han hade också startat lönsamma tidningsbutiker i Terenure- och Walkinstown-områdena i Dublin. Han hade ingen bakgrund inom PR, men han vet verkligen hur man använder medierna till sin fördel.
Flygbolaget fick sitt namn från familjen som grundade det, familjen Ryan. Med ett 15-sitsigt propellerflygplan flög de dagligen från Waterford, en stad som i dag har en befolkning på bara 53 500 invånare, till London Gatwick. Vid den tiden tog British Airways och Aer Lingus ut minst 209 pund. Samtidigt var Ryanairs startpris 99 pund.
Arrogant och benägen att göra kommentarer som han senare motsäger.
Michael O'Leary började på Ryanair 1988 som vice VD och utsågs till VD 1994. Det finns en intressant observation om O'Leary i Wikipedia: "Många artiklar i pressen har beskrivit O'Leary som arrogant och benägen att göra kommentarer som han senare motsäger sig. Han har varit extravagant frispråkig i sina offentliga uttalanden och ibland tagit till personliga attacker och grovt språkbruk. Hans slipande ledarstil, hänsynslösa strävan efter kostnadsbesparingar och hans uttryckligen fientliga inställning till företagskonkurrenter, flygplatsmyndigheter, regeringar, fackföreningar och kunder har blivit ett kännetecken". Jag tror att de flesta av oss känner igen den beskrivningen.
O'Learys krav på kostnadsminskningar och intäktsökningar, t.ex. att betala för att använda toaletter, halvt stående platser för att få in fler passagerare osv. har gett mer ammunition till komiker än nästan någon annan flygbolagsledare. Han är en enmansreklammaskin som sällan är gynnsam, men han fortsätter att få in passagerare.
Open skies förändrade spelet
Det är nog rättvist att säga att Ryanair revolutionerade den europeiska flygbranschen. Den av EU främjade "open skies"-politiken gav flygbolagen nya och potentiellt lönsamma möjligheter. "Open skies"-politiken började i början av 1990-talet, då USA undertecknade en rad avtal med andra regeringar som fastställde regler för flygresor mellan dem. År 1997 öppnades den europeiska marknaden för full konkurrens. Open skies-avtalen var avsedda att ta itu med protektionism inom flygbranschen. Många regeringar ägde sina större flygbolag helt och hållet eller utformade lagar för att skydda dem från konkurrens och subventionera deras verksamhet.
Många som bor i England på längre sikt kommer ihåg att om man ville flyga till Storbritannien kunde man bara flyga med TAP eller BA. Det fanns s.k. charterflyg (inklusive turer) men man kunde inte flyga med dem, men det fanns en blomstrande handel med oanvända biljetter, vanligtvis i den ursprungliga passagerarens namn. Det stoppades ofta vid incheckningen, marknaden var mycket kontrollerad. Detta var den tid då TAP och BA gjorde stora vinster, de kunde ta ut vad marknaden kunde acceptera. Charterflygningar var en del av en semesterresa och flögs när researrangören ville ha dem. Kom ihåg Dan Air, Britannia, Caledonian, First Choice Airways, Monarch, Thomas Cook Airlines, Airtours, ingen av dem överlevde den nya friheten i luften.
Charterflygning blir reguljärflyg
Marknaden ville ha reguljära flygningar till rimliga priser. British Airways lanserade Go Fly (som de senare sålde till easyJet), TAP lanserade en lågprisoperatör och det fanns många andra små operatörer som försökte ta sig in på denna nya marknad. easyJet var den operatör som fick en "flygande start", men Ryanair jagade också samma marknad och blev mycket snabbt varumärkesledande.
Hur gjorde Ryanair det?
Michael O'Leary hade en vision, och han hindrades inte av god smak, goda personalrelationer eller fackföreningar. Han skulle, och gör det fortfarande, angripa offentligt alla som står i hans väg. För närvarande är det TAP i Lissabon eftersom han vill ha fler ankomst- och avgångstider. Snart kommer det att vara någon annan. Ryanairs piloter stoppade nästan 400 flygningar under 2018 och påstods olagligt försöka avskräcka arbetstagare från att strejka. Kabinpersonal i Belgien, Italien, Portugal och Spanien strejkade i 48 timmar under 2018. O'Learys tillät till slut fackföreningar, men struntade sedan i dem. Hans förhållande till sina passagerare var inte mycket bättre, oändliga diskussioner om återbetalning av biljettpriser, inställda flygningar osv.
O'Learys svar är alltid detsamma, ni ville ha billiga flygningar och det är vad jag ger er. Faktum är att han har rätt. Om du flyger utanför högsäsongen kan du förmodligen få en biljett för mindre än tågpriset från Stanstead till London. Du kommer att få ett modernt säkert plan och med all sannolikhet i tid. Besättningen kommer att göra sitt bästa för att sälja skraplotter, överprisade smörgåsar osv. till dig. Oroa dig inte, Ryanair tar fortfarande inte betalt för att använda toaletten, men det kan komma att ändras. Flygresor har aldrig varit så billiga. Jag tror och hoppas uppriktigt att ni aldrig mer kommer att få se en vd för ett internationellt företag som Michael O'Leary igen. Man kan inte kritisera hans visioner, men det sätt på vilket han uppnår sina mål är inte ett bra exempel på ledarskap i näringslivet.
Passagerarna ville ha billiga och pålitliga flygningar, och det är vad Ryanair erbjuder. Billigt och full service går inte ihop, man får vad man betalar för.
Resident in Portugal for 50 years, publishing and writing about Portugal since 1977. Privileged to have seen, firsthand, Portugal progress from a dictatorship (1974) into a stable democracy.