Är världen på väg mot Peak Oil?

Låt oss för ögonblicket bortse från alla de miljömässiga nackdelarna med oljeanvändning. För trots alla oljans synder är större delen av mänskligheten beroende av den för allt från kläderna vi bär till de medel vi använder för att förflytta oss. Till och med en stor del av den mat vi äter och många av de moderna mediciner som bidrar till att hålla så många av oss friska är på något sätt kopplade till den petrokemiska industrin.

Men som vi vet är råolja en ändlig resurs. Inte för att någon någonsin skulle tro det när man observerar den accelererande takt med vilken den pumpas upp ur marken. Olja blir en alltmer dyrbar råvara. Det oroande är att i takt med att det blir allt mer komplicerat att hitta och utvinna den får den en allt större förmåga att hålla vår moderna civilisation som gisslan.

Allt detta kan låta lite melodramatiskt. Men den enkla sanningen är att vår moderna kultur faktiskt befinner sig på en oljig knivsegg. Det minsta hot mot de globala tillgångarna påverkar nästan omedelbart det pris vi betalar för nästan allting. Naturligtvis påverkar denna faktor direkt hur miljontals av oss lever våra dagliga liv. Så det spelar roll.

Hoten mot oljeförsörjningen kan komma i många olika former, t.ex. geopolitiska spänningar, efterfråge- eller distributionsproblem som orsakas av extrema väderförhållanden eller andra oförutsägbara naturfenomen. Naturligtvis kommer det alltid att finnas en stor del av vanligt gammaldags vinstintresse också. Handlare kommer alltid att vara angelägna om att göra ett snabbt byte på de globala råvarubörserna, vilket gör att vi alla är utlämnade åt ett bisarrt system.

Hög efterfrågan på olja är vanligtvis ett tecken på sund ekonomisk aktivitet. Omvänt verkar gynnsamma ekonomiska utsikter alltid driva upp oljepriset eftersom vi använder mer olja under högkonjunktur. Andra råvaror följer sedan efter. Detta leder i sin tur till att inflationen ökar. Naturligtvis är hög inflation skadlig för västerländska ekonomiska modeller. Så ni ser problemet här? Det är en självförökande röra.

Långvarig inflation tvingar så småningom fram en nedåtgående prisspiral på grund av minskad efterfrågan. I princip om varor (inklusive oljederivat) blir för dyra orsakar det förstörelse av efterfrågan. Därefter går ekonomierna in i en recession. Högkonjunktur är lika med konkurs.

Toppar och dalar

Handlare älskar dock toppar och dalar. De förklarar att "trenden är deras vän" eller att "inget botar höga priser som höga priser". Vi känner redan till förstörelse av efterfrågan.

Men dessa ganska märkliga och ologiska perversioner av kapitalismen har länge styrt vår existens. Huruvida vi godkänner eller ogillar dem beror i hög grad på den individuella inställningen. Det handlar om huruvida vi tror att vi personligen har tjänat på ett sådant system eller inte.

Miljömässigt har vi alla tydligt lidit, vare sig det handlar om skadliga utsläpp av fossila bränslen eller om sådant som den ökande förekomsten av giftigt plastavfall i vår naturliga miljö. Konsumtion skapar avfall. Det är bara så det är.

De fossila bränslenas ekonomi har länge präglat de moderna västerländska samhällenas öden. Numera är det inte bara västvärlden som påverkas av energiprisernas volatilitet. Det finns ett obestridligt samband mellan den globala befolkningstillväxten, utvinningstakten av fossila bränslen, de globala ekonomiska utsikterna och den därav följande ökningen av utsläppsnivåerna.

Det kommer utan tvekan att finnas några professor Yaffel-gestalter där ute som kommer att utbrista "Nonsens! Nonsens!". De kommer att säga att sådana kommentarer (från personer som jag själv) är en grov förenkling av vad som är en djupt komplicerad fråga. Kanske är det så. Personligen försöker jag bara se fakta som jag ser dem. Låt oss vara uppriktiga: Om det bara vore 7,7 miljoner människor som bodde på jorden just nu i stället för de nuvarande 7,7 miljarder invånarna - misstänker jag att historien skulle se något annorlunda ut när det gäller den globala konsumtionen?

Oljetoppen

Det kommer att bli svårt när vår värld når något som kallas "Peak Oil" (oljetopp). Så vad handlar Peak Oil om?

Professor Yaffel har rätt om min önskan att förenkla ett komplicerat ämne. Så jag hoppas härmed kunna förklara Peak Oil utan att min hjärna exploderar:

Peak Oil är en hypotetisk tidpunkt då den globala produktionen och raffineringen av råolja når den högsta möjliga takt som nuvarande infrastrukturer kan fungera på ett effektivt sätt. När detta sker kommer råoljeproduktionen att minska i snabb takt. Som tur är för oss förblir Peak Oil en hypotes.

Eller är den det?

Enligt teorin kommer oljeproduktionen att minska i takt med att kostnaderna för utvinning ökar. Men den "lätta oljan" har minskat i åratal. Nordsjöoljan till exempel. De uttömmande oljereserverna sätter de globala lagren under allt större press. Det blir katalysatorn för snabba prisökningar när industrin kämpar för att fylla på de globala lagren. Marknaden blir alltmer ansträngd i takt med att fler och fler länder strävar efter industrialisering.

Peak Oil har förklarats flera gånger under olika kriser under årens lopp. Varje gång vi har fått en förklaring om Peak Oil har det dock alltid visat sig vara ett förhastat beslut. Men det har bara skett tack vare högre oljepriser som finansierar ny utvinningsteknik och mer sofistikerade mätmetoder. Detta har hittills på något sätt räddat vårt skinn.

I dag är dock saker och ting mycket annorlunda. Tillväxtekonomier är nu mer än bara tillväxtländer. Vissa är nu helt och hållet och massivt etablerade megajättar i sin egen rätt. Bara Kina har vuxit på ett mirakulöst, häpnadsväckande och oöverträffat sätt.

Kinas framväxt

Kineserna är inte långsamma! Om de kinesiska myndigheterna vill bygga en motorväg eller en ny flygplats finns det ingen utdragen tioårig samrådsperiod med miljontals pund som slösas bort på absolut ingenting. Det kommer inte att finnas någon kinesisk "kommitté för miljökonsekvensbedömning" som hjälper till att skydda livsmiljön för den mindre prickiga NIMBY. Kineserna bryr sig inte om något av detta - de bara bygger saker. Snabbt! Tusentals kilometer motorvägar skärs in på ett magnifikt sätt i Kinas landskap varje år. Det finns inga hinder för framsteg i Folkrepubliken.

Kinas framväxt som världens näst största ekonomi har ökat efterfrågan på olja kraftigt som aldrig förr. Tänk på att världens stora oljefält (som först exploaterades för över 40 år sedan) nu är i terminal nedgång. Ingen tycks vilja erkänna exakt hur snabbt de torkar ut, men vi vet alla att de verkligen utarmas i rekordfart.

De bästa uppskattningarna tyder på att produktivitetsminskningen från de stora oljefälten för närvarande uppgår till cirka 5 miljoner fat per dag (det är 5 miljoner färre fat per dag än vad som producerades när de var som störst). Bristerna kompenseras för närvarande av andra mindre producenter, men de kommer inte att vara för evigt. I klartext innebär detta att oljeindustrin måste hitta nya reserver som är lika stora eller större än de som för närvarande finns i Iran eller Irak varje år för att helt enkelt kunna hålla jämna steg med den nuvarande efterfrågan.

Så nästa gång du känner smärtan i plånboken vid bensinpumpen, se dig omkring och tänk på hur mycket av det du ser som på något sätt är tillverkat av olja. Var skulle vi vara utan den? Det är en ganska bra fråga!

Douglas Hughes is a UK-based writer producing general interest articles ranging from travel pieces to classic motoring. 

Douglas Hughes