Men på Iberiska halvön och i stora delar av Sydeuropa är dessa scener alltför bekanta även under vintermånaderna. Det fanns en tid då förödande scener av extrem torka endast kunde ses i avlägsna länder som Afrika och Australien. Men när jag reste runt i södra Europa tidigare i år blev jag förvånad över hur utbredd torkan har blivit, särskilt i många delar av södra Iberiska halvön.

Under en promenad till ett barragem i Alentejo-regionen var det mycket allvarlig att se hur osäkert låga vattennivåer som hade sjunkit. Avrinningsområdet såg ut att vara mindre än en tredjedel fullt, kanske ännu mindre. Jag såg resterna av döda träd som fastnat i den torra, krackelerade leran som en gång hade utgjort botten på den djupa sjön. Jag stötte till och med på det ruttnande skrovet av en roddbåt som länge hade sjunkit och som hade dykt upp igen på ett oväntat sätt många årtionden efter att den hade försvunnit i de grumliga djupen. Ägarens namn "Carlos" var fortfarande ingraverat i trästolen. Den gamla båten fungerade som en skrämmande påminnelse om att svår och osäsongsmässig torka kommer lite för nära hemmet för att man ska känna sig bekväm.

Dagens torka

Både Spanien och Portugal sägs uthärda det torraste klimatet på minst 1 200 år. Jag har ingen aning om hur någon med säkerhet kan veta hur klimatet såg ut då, men detta är vad experterna säger till oss. Personligen är jag inte särskilt orolig för vad som hände för 1 200 år sedan, men uppriktigt sagt är det betryggande att veta att sådana extrema förhållanden har förekommit tidigare. Jag tror att vi kan vara säkra på att de forntida torkorna hade lite att göra med vägtrafik eller flygplan. Min oro är att dagens torka, om den skulle bestå, kan få allvarliga konsekvenser för livsmedelsproduktion och turism. Med en växande befolkning har världen inte råd att förlora viktig kapacitet för livsmedelsproduktion.

Som en tumregel kan man säga att majoriteten av den iberiska halvöns regn faller under vintermånaderna. Lågtryckssystem kommer in från Atlanten och släpper dyrbar fukt över landmassan. Detta gör att friska grödor kan växa och bidrar till att hålla en växande befolkning mättad.

När högtryckssystem (så kallade Azorerna-höjder) är envist förankrade utanför den iberiska kusten tenderar de dock att hindra fuktbärande fronter från att svepa över Spanien och Portugal. De få som lyckas bryta igenom tenderar att i stort sett försvinna innan de når land och genererar därför inte så mycket regn som de annars skulle ha kunnat göra.

Forskare har upptäckt att vintrar med ovanligt starka högtryckssystem på Azorerna har ökat från 10 procent (för tvåhundra år sedan) till över 25 procent i modern tid. De har också funnit att dessa högtryckssystem tenderar att driva mer vått väder norrut, vilket gör att regnskurar i Storbritanniens nordvästra del och norra Europa blir vanligare och mer extrema. Detta har orsakat mer frekventa översvämningar i delar av Storbritannien och Irland. Så "Spaniens regn faller huvudsakligen i Wales. Cumbria och Skandinavien", vilket gör att "Spaniens slätter" ser ut att vara tydligt uttorkade.

Iberisk torka

Forskarna anser att förekomsten och den ökande styrkan av Azorerna-höjdpunkterna är orsaken till den nuvarande iberiska torkan och skyller dessa miljöanomalier på antropogena koldioxidutsläpp. Man har observerat att förekomsten av envisa Azorernahöjningar under de senaste hundra åren har varit utan motstycke jämfört med hur det kan ha sett ut under de föregående tusen åren. Om dessa trender fortsätter kan konsekvenserna bli katastrofala för Iberien och många andra Medelhavsländer.

Iberiska halvön har drabbats hårt av allt oftare förekommande värmeböljor och torka under de senaste åren. Denna maj (2022) visade sig vara den varmaste som någonsin registrerats i Spanien. Många av oss kommer fortfarande inte att ha glömt de fruktansvärda skogsbränderna som dödade dussintals människor 2017. Miljöaktivister fruktar att floden Tejo riskerar att torka ut helt och hållet när allt större krav ställs på dess vatten uppströms.

Nu till den komplicerade biten. Forskare har tagit fram data som sträcker sig hundratals år tillbaka i tiden med hjälp av datorgenererade modeller. Resultaten visade att före 1850 (början av betydande gasutsläpp från den industriella revolutionen) förekom stora högtryckssystem på Azorerna i genomsnitt bara en gång vart tionde år. Men efter 1980 ökade denna siffra till en gång vart fjärde år. Forskarna drog slutsatsen att extremt stora Azorerna-högtrafiktryck sänker den genomsnittliga nederbörden under vintermånaderna med över 33 procent. Analyser av kemiska data från stalagmiter som hittats i vissa portugisiska grottor har också visat att låga regnmängder korrelerar med förekomsten av stora Azorerna-höjdtryck.

Allvarliga konsekvenser

Dessa resultat innebär att det finns allvarliga konsekvenser för vattenresurserna på hela den iberiska halvön. Det kan få mycket reella konsekvenser som påverkar den framtida vattentillgången för jordbruket och andra vattenintensiva branscher som t.ex. turism. Än så länge bådar resultaten inte gott eftersom Spanien rankas som det näst mest populära landet för utländsk turism under 2019 (före pandemin) och har en häpnadsväckande besökssiffra på 85 miljoner besökare. De använder mycket vatten per capita.

När det gäller jordbruk är Spanien världens största olivproducent. Landet odlar också en hel del druvor, apelsiner, tomater och många andra frukt- och grönsaksprodukter som regelbundet dyker upp på våra stormarknadshyllor. Men nederbörden har minskat med 5-10 mm per år sedan 1950-talet och man räknar med att vinterregnen kommer att minska med ytterligare 10-20 procent i slutet av detta århundrade.

Datorsimuleringar av jordens klimat under det senaste årtusendet omfattar en period fram till 2005. Andra simuleringar innehåller data som täcker de senaste åren. De visar alla att Azorernas högtryck förväntas fortsätta att öka. Det är uppenbart att detta kommer att leda till en ytterligare ökning av torkan på den iberiska halvön och i andra delar av världen.

Även om allt detta verkar ge en deprimerande katastrofisk överblick är det svårt att ignorera fakta när vi ser bevisen på plats. Det finns där för alla att se om vi bara öppnar ögonen. Vi behöver inte förlita oss på några potentiellt "partiska" redogörelser eller analyser från tredje part.

De senaste geopolitiska händelserna har definitivt fått världens ledare att tänka mycket noggrannare på vår användning av fossila bränslen och vårt överdrivna beroende av instabila leveranser och leverantörer. Det är uppenbart att det sedan länge har funnits åtgärder och lösningar för att mildra världens växande miljöproblem. Det är synd att agendan bara har börjat röra på sig nu när vi känner slutet av den ordspråksmässiga tunnan tryckt mot våra tinningar.

Det är förstås underbart att se i efterhand, men i stället för att agera snabbare i en anda av att förebyggande åtgärder är oändligt mycket bättre än botemedel, har vi alla gjort oss skyldiga till grov självbelåtenhet när det gäller miljön. Men nu är det uppenbart att världen inte är på ett särskilt bra ställe. Dagens problem är ett lämpligt skott mot bågen. Vi ignorerar det på egen risk.

Author

Douglas Hughes is a UK-based writer producing general interest articles ranging from travel pieces to classic motoring. 

Douglas Hughes