Portugal ligger på femte plats i Europa när det gäller fertilitetsbehandlingar, enligt en ny europeisk rapport. I rapporten granskades 43 länder med avseende på lagstiftning, ersättning och användarnas åsikter.
Rapporten, som också kallas "atlas", har till syfte att uppmuntra politiska ledare att erkänna rätten att försöka få barn som en universell rättighet i hela Europa, för att garantera tillgång till "lika, rättvisa och säkra fertilitetsbehandlingar för hela befolkningen".
Den syftar också till att göra offentlig finansiering tillgänglig för alla fertilitetsbehandlingsalternativ och att genomföra kommunikationskampanjer för att bekämpa den stigmatisering som är förknippad med infertilitet.
De kriterier som patientgruppen valde var lagstiftning, ersättning och användarnas åsikter, men väntetiderna för tillgång till medicinskt assisterad befruktning (MAS) har inte beaktats.
"Vårt land klarar sig mycket bra när det gäller de parametrar som valdes, men vissa andra praktiska parametrar mättes inte, nämligen den värsta av alla för oss: väntelistorna inom den offentliga sektorn", sade den portugisiska experten och läkaren Carlos Calhaz Jorge till nyhetsbyrån Lusa. Calhaz Jorge publicerade den översiktsartikel om läget i de europeiska länderna som låg till grund för atlasen.
"Tillgänglighet är vår akilleshäl, för när det gäller alla andra lagstiftningsaspekter, inklusive finansiering, ligger vi på femte plats", efter Belgien, Israel, Nederländerna och Frankrike.
Inom själva landet finns det ojämlikheter i tillgången till behandling. I norr finns det fler offentliga centra för MAS och väntetiden är kortare - i vissa fall kan den uppgå till ett år.
I söder, där antalet centra och deras kapacitet inte motsvarar behoven, överstiger väntetiden ett år och i värsta fall ett och ett halvt år. Det är dock inte själva väntelistan som är orsaken till dessa tider, utan svårigheten att få komma in på ett första infertilitetssamtal.
"Ett par som vill reproducera sig och som uppfyller kriterierna för att bli godkända för en infertilitetskonsultation har några månader att vänta innan de kan registrera sig" och först efter konsultationen och undersökningarna kommer de in på väntelistan för behandlingar, vilket sammantaget kommer att resultera i "helt oacceptabla väntetider", förklarade Calhaz Jorge.
Enligt Calhaz Jorge kommer det bara att ske en ökning av svarskapaciteten när det finns mer utrustning som motiverar fler specialister.
På frågan om de nya mottagarna av MAS-teknikerna (kvinno-kvinnopar eller ensamstående kvinnor) har ökat efterfrågan på behandlingar inom SNS svarade han nej. "Tyvärr finns det inga nationella givare, vare sig nära eller långt borta, som har orsakat en mycket stor aktivitet på detta område".
"Det är därför vi har en så bra position i Atlas. Det finns möjlighet till tillgång, och i praktiken sker det nästan bara inom den privata sektorn eftersom privata centra importerar könsceller från internationella banker, något som SNS inte har möjlighet att göra", beklagade han.
Han betonade dock att "Portugal är inte precis långt ifrån där det borde vara". Det som saknas nu är genomförandet av planer för att förbättra tillgängligheten inom den offentliga sektorn".
Atlasen drar slutsatsen att "de flesta länder har lagstiftning som är inriktad på MAS-tekniker, men med en tydlig tendens att stödja heterosexuella par och diskriminera homosexuella par och hbtq-par" och att endast 12 länder erbjuder upp till sex intrauterina inseminationscykler och behandlingar, och tre erbjuder sex in-vitrofertiliseringscykler.
Patientorganisationer rådfrågas om fertilitetspolitiken endast i 13 länder.
Uppskattningsvis 25 miljoner medborgare i Europeiska unionen har problem med infertilitet.