Mötet låter som ett gäng vetenskapliga byråkrater som sitter någonstans och diskuterar tråkiga detaljer, och förmodligen var det till största delen precis så det gick till. Men Paul Crutzen var där, och han var inte en man som gärna lät sig luras.

"De olika programmen gav långa rapporter om vad de hade gjort under året och de som höll på med paleogrejerna pratade på och på och på", fortsatte Richardson. "Vi är i Cuernavaca i Mexiko. Det är varmt. Och vice ordförande för detta är Paul Crutzen, och vid någon tidpunkt tappade Paul fattningen."

"De sa: 'Holocene, vi är i Holocene, och det här har hänt i Holocene'. Och Paul bara hoppade upp och sa 'Men vi är inte i Holocene längre. Vi är i... Han sökte efter ett ord och sa: 'Vi befinner oss i antropocen'!"

"Boing! Precis så där! Det hände precis där."

Det nya namnet fick visst stöd direkt, men dess konsekvenser var mycket stora och vetenskapen rör sig i sin egen medvetna hastighet. Vi befann oss fortfarande officiellt i Holocen, den epok som började för 11 700 år sedan när jorden tog sig ur den senaste istiden, fram till förra tisdagen.

Det var då forskarna i Anthropocene Working Group (AWG) presenterade tydliga bevis för att mänsklig aktivitet har förändrat geologin, atmosfären och biologin på vår planet så mycket att den har gått in i en ny geologisk epok som kallas Anthropocene. Som Dorothy sa till sin hund i "Trollkarlen från Oz": "Toto, jag har en känsla av att vi inte är i Kansas längre."

Vi befinner oss inte i Holocen längre. Det gyllene mellanspelet med varmt, stabilt klimat där människan började odla, tusenfaldigade sin befolkning och så småningom skapade högenergi- och högteknologiska civilisationer är till ända. Vårt antal och våra krafter är nu så stora att de kommer att avgöra klimatet och till och med havsnivån.

De istider som regelbundet har kommit och gått under de senaste två och en halv miljon åren är över, och har avbrutits av våra utsläpp av växthusgaser. Vår framtid är varmare, inte kallare, och hur mycket varmare det blir ligger till stor del i våra egna händer. Det är därför antropocen är rätt namn: "antropo-" = "mänsklig", så nu lever vi i den mänskliga epoken.

"Vi är helt enkelt så stora och så dominerande att vi nu måste köra fordonet", säger Johan Rockström, chef för Potsdam Institute for Climate Impact Studies. "Vi sitter bara där och inser inte riktigt att det är vi som har spakarna nu. Vi börjar förstå hur de fungerar, men vi använder dem inte, och det är dags att göra det."

Rockström förespråkar egentligen inte geoengineering här, men ett antal andra klimatforskare har drivits till den slutsatsen av de accelererande förändringarna i klimatsystemet. Det gäller även Paul Crutzen, som först 2006 gick ut med en uppmaning till forskarna att överväga möjligheterna till geoengineering.

Det hade varit ett tabubelagt ämne fram till dess, men Crutzens Nobelpris gav honom status nog att ta upp frågan offentligt. Och allt hänger ihop: om mänskliga aktiviteter oavsiktligt förändrar atmosfären och biosfären på farliga sätt, av vilka många inte kunde förutses, då kanske vi också borde vara villiga att ingripa för att stoppa eller vända dessa förändringar.

Detta kan tyckas långt ifrån utropandet av en ny geologisk epok, men namnbytet handlar om perspektiv. Det är ett sätt att få människor att inse att vi människor nu har ett avgörande inflytande på hur hela jordsystemet utvecklas, och att vi ständigt måste vara uppmärksamma på våra val om vi vill ha ett klimat som vi kan tolerera.

Under tiden har antropocen ännu några hinder att ta sig över innan det formellt erkänns som vår nya geologiska epok, men de har hittat den "gyllene spik" som kommer att fungera som dess definierande naturfenomen. Det är Crawford Lake, ett mycket djupt kalkstenssänkhål inte långt från Hamilton, Ontario i Kanada.

Det är de årliga sedimentlagren på botten av den lilla sjön, som inte störs av strömmar eftersom den är så liten och så djup, som innehåller bevisen på de enorma förändringar som människan har orsakat i miljön sedan 1950-talet, framför allt den plötsliga ökningen av plutonium (från atombombsprov) och "flygaska" från stålverken i Hamilton.

Det finns naturligtvis också massor av plastavfall i sedimenten, men tack och lov var det ingen som frestades att döpa om vår tid till Plasticine-epoken.

Author

Gwynne Dyer is an independent journalist whose articles are published in 45 countries.

Gwynne Dyer