Hatpropaganda är en eufemism för censur - brittiska lärdomar för Portugal

Den nya brittiska regeringen tillträdde för ungefär en månad sedan med en betydande majoritet, trots att den endast hade fått 34% av rösterna, en situation som var möjlig på grund av landets valsystem. Endast 9% av väljarkåren var väl bekanta med den nuvarande premiärministerns ståndpunkter. En föga förstådd ledare som blev det enda alternativet till en regering som hade suttit vid makten i 14 år och som visade tecken på slitage och ineffektivitet inför de allvarliga problem som landet har ställts inför.

Bland dessa problem utmärker sig invandringsfrågan, som har skapat stora spänningar. Båtar lastade med illegala invandrare korsar Engelska kanalen varje vecka, vilket leder till mänskliga tragedier, höga kostnader för de brittiska skattebetalarna och ökat socialt obehag mitt i en ekonomisk och kulturell kris.

Under valrörelsen togs invandringsfrågan upp av nästan alla partier, men strukturella lösningar undveks. Det finns en utbredd rädsla för att diskutera dessa frågor öppet och uppriktigt på grund av rädslan för att bli stämplad och bli impopulär. När vi slutar diskutera allvarliga problem växer de tills de blir katastrofala.

Alla frågor måste diskuteras öppet, seriöst och respektfullt. Politikerna har en skyldighet att lyssna på folkets oro eftersom public service är grunden för deras existens. När medborgarna börjar uttrycka sitt missnöje, oavsett om det sker på ett korrekt eller störande sätt, och regeringens svar är att undertrycka yttrandefriheten med censur, fängelsestraff och hot, är något djupt fel. I stället för att söka ordning genom rädsla bör ledarna söka lösningar som tillgodoser behoven hos den befolkning som har valt dem.

I Storbritannien, de stora frihetsförsvararnas land, kriminaliseras människor i alla åldrar för vad de skriver på sociala medier, under anklagelsen "uppvigling till hat". Anklagelsen om "hatpropaganda" har använts så godtyckligt att all kritik eller protest kan inordnas i denna kategori och förvandlas till vad som helst som regeringen vill att det ska vara.

Denna situation påminner oss på ett farligt sätt om de totalitära vägar som Orwell tycktes varna oss för i sin "1984".

Portugal får inte ignorera denna varning. Yttrandefriheten är en av de grundläggande pelarna i en sund demokrati, och en begränsning av den är alltid ett symptom på auktoritärt styre.

Må portugisernas historiska minne bestå när internationella exempel inte tycks räcka till för att påminna oss om att yttrandefriheten inte är garanterad och att dess begränsning alltid är ett negativt symptom i en demokrati: Under Estado Novo var det enligt lagdekret nr 12 008 från 1926 förbjudet att sälja eller sprida information som innehöll rykten eller information som kunde störa den allmänna andan eller skada staten. Det verkar som om Salazar bara misslyckades på det semantiska området; om han till slut hade sammanfattat allt detta under det hedervärda namnet "hatpropaganda" hade han gått till historien som en acceptabel form av censur. I dag har Europeiska unionen inom ramen för sin lag om digitala tjänster (DSA) vidtagit betydande åtgärder för att begränsa yttrandefriheten, så subtilt och föga känt för allmänheten att vi bara blir medvetna om dess existens när vi uppmanas att tänka över vad vi lägger ut på META :s sociala nätverk, eller när TIK TOK tar bort en video från luften för påstådd falsk information.

Varningen till Portugal kommer från observationen att landet, som är medlem i EU och omfattas av DSA, som redan utgör en stark reglerande kraft, ändå har blivit allt vanligare med krav på reglering av sociala medier: Den tidigare ordföranden för republikens församling, Santos Silvas, ord om att "sociala nätverk försvagar institutionerna" borde låta som en varning. Om yttrandefriheten har gränser är det inte sann frihet. Ingen regering har rätt att lägga sig i enskilda individers tankar, men den kan definitivt tysta dem genom lagstiftning, vilket den brittiska regeringen gör.

När folket är tyst förlorar det förmågan att enas och protestera, och blir undergivet regeringens åtgärder, hur drakoniska de än må vara.

Regleringen av sociala medier är oacceptabel i demokratiska samhällen. Dessa plattformar är privata egendomar med sina egna regler, och alla offer för cyberbrott har lagliga medel till sitt förfogande för att söka rättvisa. Vad som inte kan accepteras är att man straffas för att man uttrycker åsikter.

Portugal får inte upprepa Storbritanniens misstag. Det är viktigt att vi känner våra politiker väl och vet vad de står för, och att våra makthavare och samhället kraftfullt försvarar yttrandefriheten. Vi måste förkasta alla försök till förtäckt censur, oavsett hur välmenande de kan verka. Det är dags att kräva öppenhet, att främja öppna debatter, särskilt de svåraste, och att se till att alla röster hörs utan rädsla för repressalier.

Historien har visat oss att censur, oavsett vilket namn vi ger den, aldrig leder till stabilitet. Den tystar bara ned meningsskiljaktigheter och skjuter upp problem som så småningom kommer att dyka upp igen i en förvärrad form.

Cláudia Nunes - ordförande för LOLA Portugal

Fellow Young Voices Europe

Cláudia Nunes - Presidente of LOLA Portugal | Fellow Young Voices Europe."

Cláudia Nunes