Många hävdar att EU eller regeringen har finansierat allt, så det borde inte finnas några vägtullar. Andra motsätter sig bara vägtullar, men vad är fakta?

Få kommer att glömma uppståndelsen när vägtullar infördes på A22. Det förekom protester, en del vägblockeringar, en del skador på vägtullar och vädjanden och krav till de lokala myndigheterna och regeringen. Resultatet blev ingenting. Jag tror att regeringen ansåg att med tiden kommer folk att komma över det och återgå till att använda motorvägen. Under de första månaderna var trafiken i alla fall nästan obefintlig, serviceområdena stod nästan tomma och EN125 var fullsatt. Men vi kom över det, och A22 är nu tillbaka till den trafik som den var avsedd för.

Är motorvägar en lyx?

Det finns en åsikt att motorvägar är en lyx. Man behöver inte använda dem, det finns gratis alternativ. Websters ordbok definierar lyx som "något som bidrar till nöje eller komfort men som inte är absolut nödvändigt". Det finns alternativa vägar. Det är säkert sant att i Algarve har EN125 förbättrats avsevärt.

Många människor anser att motorvägarna finansieras och drivs av staten och därför inte borde vara avgiftsbelagda. Den stora majoriteten av motorvägsnätet drivs dock av privata "företag" och de finansieras med bankmedel (nationella och EU-medel). Staten tillhandahåller marken, men det privata näringslivet bygger och driver motorvägarna.

Jag använder A22 eftersom vägtullarna inte är särskilt dyra och jag anser att den tid som sparas, den bättre säkerheten och det minskade slitaget på bilen med en konstant marschfart i stället för många växlingar är mer ekonomiskt och relativt stressfritt.

Vi måste också acceptera att dessa vägar behöver mycket underhåll. Ni kanske har lagt märke till att om ni har ett haveri eller ett problem finns det en kostnadsfri hjälpverksamhet som snabbt kommer till er för att hjälpa er.

Portugals motorvägssystem är ledande i Europa

I Portugal har vi 6,72 km per 1 000 invånare. Det är mer än Storbritannien som har 6,33 km per 1 000 invånare. Trots vad du kanske tror ligger vi långt före Tyskland som bara har 2,81 km per 1 000 invånare. Deras autobahnsystem är mycket hyllat, men Portugal ligger långt före.

Det nationella motorvägsnätet hade 2019 en total längd på 3 065 km, varav 2 559 km (83 %) har beviljats privata företag, endast 204 km (7 %) är under direkt förvaltning av regeringen och de återstående 302 km (10 %) är utlagda på underleverantörer till privata företag.

Nätet består av 36 olika motorvägar, som till största delen har dubbla körbanor (82 procent). Den stora majoriteten av de nationella motorvägarna är avgiftsbelagda (83 procent), och det finns två tydligt skilda avgiftssystem: traditionella vägtullar (52 procent) eller det uteslutande elektroniska systemet (alias "gantries", 31 procent). Hela nätet omfattas dock av ett elektroniskt vägtullsystem - Via Verde-systemet - och i alla traditionella vägtullar finns det minst en väg som är avsedd för elektronisk uppbörd. De flesta gällande statliga koncessions- och underkoncessionsavtal har en löptid på 30 år.

BRISA, dyrt men fortfarande inte lönsamt

För oss som bor i Algarve är A2 den vanligaste vägen till Lissabon. Den förvaltas av BRISA, och ja, den är mycket dyr. BRISA meddelade nyligen att man planerar att investera 65 miljoner euro i breddningsarbeten, ytförbättringar och nya butiker i serviceområden. I samma pressmeddelande uppgav man att vägtullarna kommer att höjas på 30 procent av vägarna, med en genomsnittlig höjning på 1,57 procent.

BRISA förvaltar en stor del av Portugals motorvägar, bland annat A1, A2, A3 och A5. Europeiska investeringsbanken har finansierat cirka 425 miljoner euro. Detta var ett lån, inte ett bidrag. Trots de höga vägtullarna går BRISA inte med vinst. Jag hoppas att det får dig att känna dig bättre när du lämnar över din vägtull.

Näst bäst i Europa

Portugal är den EU-medlemsstat som har de näst bästa vägarna av alla 28 länder, enligt en färsk rapport från Europeiska kommissionen. De är förmodligen de minst trafikerade (vid normala tider) och mycket väl underhållna.

A22 är en annan sak eftersom den byggdes med hjälp av EU-medel plus EU-lån. Siffror som jag hittade tyder på att lånen från EU:s bank stod för över 80 procent av utvecklingen och byggandet. Regeringen tillhandahöll marken. Det är annorlunda eftersom den ursprungligen byggdes som en avgiftsfri väg för fordon. De ursprungliga "vägtullarna" var "skuggavgifter", regeringen betalade koncessionsinnehavarna en avgift per fordon som använde motorvägen. Utan tvekan beslutade regeringen att detta var en hög kostnad för dem och att den därför borde föras vidare till den faktiska användaren. Om man jämför vägtullkostnaderna för A22 med vägtullkostnaderna för A2 är det tydligt att A22 fortfarande är dramatiskt billigare, vilket kan bero på den ursprungliga finansieringen.

Installationen av ett vägtullsystem var en "utmaning". Det fanns inget utrymme för att bygga vägtullstationer eller bredda vägen för att få plats med dem. Den enda lösning man kunde hitta var det elektroniska vägtullsystemet, som har fördelen av snabbhet, men nackdelen av de problem det orsakade för besökare och andra som inte har den nödvändiga transpondern som används för att debitera ditt bankkonto. Det har varit "problematiskt" och är det fortfarande för vissa människor, särskilt besökare. Det var inte den ideala lösningen, men den fungerar bra för de flesta.

Valet är ditt.

Att definiera användningen av motorvägar som en lyx är kanske inte orimligt. Vi betalar för att använda flygbolag eftersom de är snabbare, detsamma gäller för bussar och tåg. Varför förväntar vi oss att motorvägarna skall vara gratis när vi kan välja att inte använda dem? De är ett "privat" företag och inte en statligt finansierad tjänst (via dina skatter). Jag vill inte köra den gamla avgiftsfria vägen till Lissabon, men den är gratis. Om jag vill ha ett snabbare och bekvämare alternativ, varför skulle jag då inte vara beredd att betala för den tjänsten? Det är en tankeställare.

Author

Resident in Portugal for 50 years, publishing and writing about Portugal since 1977. Privileged to have seen, firsthand, Portugal progress from a dictatorship (1974) into a stable democracy. 

Paul Luckman