Först kommer de att erkänna att 2024 har varit det varmaste året sedan vi började föra register för några århundraden sedan. Detta kommer att åtföljas av det vanliga kacklet om hur stygga vi alla har varit, som inte har minskat våra utsläpp av växthusgaser tillräckligt snabbt.
Det enda botemedlet mot detta, kommer de att förklara, är att göra dessa nedskärningar nu, och mycket snabbt. Nästan ingen kommer att nämna att vi aldrig har lyckats minska våra globala nettoutsläpp över huvud taget, utom en gång under Covid-året då alla var nedstängda.
Bara om man kan "tro på sex omöjliga saker före frukost", som den vita drottningen i "Alice Through the Looking Glass", kan man tro att vi frivilligt kan gå från att öka våra globala utsläpp med cirka 1 procent per år till att minska dem med 7 procent per år under de kommande fem åren, vilket är den minsta förändring som krävs för att undvika en katastrof.
Människor i stort antal kan helt enkelt inte reagera så snabbt, inte ens när katastroferna börjar. Filippinerna drabbades av sex cykloner (orkaner) på en månad förra hösten - något helt nytt - och ändå finns det ingen stor allmän efterfrågan där på en snabb övergång från fossila bränslen till förnybara energikällor.
Det andra du kommer att få höra (om dina mediekällor är verklighetsbaserade) är att det skedde ett stort, oförklarligt språng i uppvärmningen i juni 2023. Den globala medeltemperaturen steg med tre tiondels grader på en månad. Det är den mängd som hade förutspåtts inträffa under de kommande tio åren.
Detta förklarar varför vi har sett en plötslig uppgång i det vilda vädret över hela planeten: större vindstormar, häftigare skogsbränder, varmare, längre värmeböljor, skyfall som orsakar översvämningar och jordskred, allt.
Och här är saken. Eftersom klimatforskarna inte visste vad som orsakade accelerationen höll de flesta av dem tyst tills de hade något mer att säga än "jag vet inte". Den olyckliga bieffekten av detta var att allmänheten inte delar deras känsla av panik - och ingen panik innebär inga dramatiska svar heller.
Först under de senaste två månaderna har en trolig förklaring till den kraftiga temperaturökningen dykt upp. Forskare vid NASA:s Goddard Institute for Space Studies (GISS) tror att världens reflekterande molntäcke har krympt under de senaste två decennierna med en liten men signifikant mängd. Därför når mer solljus ytan, vilket ökar den globala uppvärmningen.
Tyvärr vet klimatforskarna fortfarande inte om detta bara är ett engångshopp, varefter den gamla uppvärmningshastigheten kommer att återupptas. Det kan lika gärna vara en ny, högre uppvärmningstakt som håller i sig eller till och med accelererar ytterligare. Den "permanenta nödsituationen" har faktiskt inträffat - men fortfarande fortsätter motviljan mot att tala klarspråk med allmänheten.
I nästan varje rapport finns det en lugnande kommentar om att vi inte har passerat någon oåterkallelig tröskel ännu. Ja, den globala medeltemperaturen 2024 har varit högre än den "eftersträvansvärda" uppvärmningen på +1,5 grader C, som aldrig får överskridas, men misströsta inte: det kommer att dröja många år innan vi måste acceptera att vi har passerat den gränsen för gott.
Detta är ren sofisteri. Temperaturen fluktuerar, så meteorologer brukar beräkna medeltemperaturen på en plats genom att ta medelvärdet av variationerna under tjugo år. Men när förändringen alltid är uppåtriktad, som den har varit under de senaste femtio åren, ger det ett alldeles för lågt svar att ta hänsyn till temperaturer från svalare år som nu ligger långt tillbaka i tiden.
Under rådande omständigheter är den relevanta globala medeltemperaturen helt enkelt vad den är just nu, och människor som erbjuder dig mindre alarmerande tolkningar är antingen vilseledda eller försöker lura dig. "Om trenden håller i sig är vi illa ute", säger Bjorn Stevens vid Max Planck Institute for Meteorology. "Vi hoppas, hoppas att den ändrar riktning i morgon."
Om den inte gör det - om vi redan befinner oss "i okänd terräng", som Gavin Schmidt, chef för GISS, uttrycker det - vad gör vi då? Det finns inget realistiskt sätt att på kort sikt fördubbla eller tredubbla våra utsläppsminskningar: även om viljan skulle finnas tar det lång tid att bygga upp alternativa energikällor.
Vad vi skulle kunna göra snabbare är att använda olika klimattekniska metoder som skulle reflektera mer solljus och direkt kyla planeten. Vi skulle kunna börja släppa ut svaveldioxid i stratosfären inom ett par år. Med ett kraschprogram skulle förtjockande marina moln på låg nivå kunna vara aktiva i stor skala inom fem år.
I praktiken kommer vi naturligtvis förmodligen att spendera den tiden på att argumentera om det istället, medan de värmedrivna återkopplingarna kaskad. Gott Nytt År.
Gwynne Dyer is an independent journalist whose articles are published in 45 countries.