På den här fantastiska tiden var bilar mer än bara ett bekvämt transportmedel. De var ett uttryck för sina ägare, deras ambitioner och livsstil.

OKEJ. Mycket av det var bara en massa pretentiös bögighet. Det var den typ av saker som satte borgarklassen på kollisionskurs med sina ofta klyschiga vänner och grannar. Miljoner blev indragna i ett idiotiskt spel av Jones-prövning. Detta var en värld där kreditkortet var maximerat till max och medelklassen vacklade på gränsen till masspengar bara för att tillfredsställa en önskan att se ut som en del av familjen och passa in. Personligen har jag aldrig velat betala bra pengar bara för att se ut som alla andra!

Men bilindustrin älskade det. Det visade på en marknadsföringsförmåga som inte kan mäta sig med någon annan sektor. Till och med stora husbyggare försökte sig på en liknande strategi genom att presentera sitt utbud av bostäder med storslagna "modellnamn" som "Tewkesbury", "Burlington", "Windsor" och så vidare. Förmodligen skulle "The Windsor" ha varit den bästa bostaden på grund av dess "kungliga" konnotationer. Kanske gav en "Windsor" sina innevånare ett liv fyllt av pappersdukar och stickade toalettrullar? Till och med att äga en corgi lockade om man hade råd att bo i en Windsor?

Att rida på vågen

På den tiden skräddarsydde två av Storbritanniens ledande biltillverkare nya modeller för att rida på denna våg av uppseendeväckande konsumtion. 1994 lanserades Jaguar XJ (X300) och Range Rover (P38) med bara en dag mellan sig. Båda modellerna hade svåra nummer att följa.

När man ser tillbaka kan det nu tyckas lite märkligt att både Jaguar och Land Rover lanserade sina två viktigaste 1990-talsmodeller som direkta konkurrenter. Vi måste dock komma ihåg att mellan 1984 och 2000 var dessa två företag oberoende av varandra. Land Rovers prestigefyllda Range Rover betraktades allmänt som en direkt konkurrent till Jaguars XJ-modeller. Även om de nya modellerna riktade sig till olika köpare skulle de ändå konkurrera inom den högre prisklassen.

År 1984 blev Jaguar slutligen oberoende av British Leyland efter att ha köpts upp av Ford. Efter att ha drabbats av år av underinvesteringar under BL:s flagg hade Jaguar drabbats av samma typ av allmän intern apati som drabbade andra märken under BL:s ledning. När Jaguar (X300) presenterades 1994 hade Jaguar Cars verkligen något att bevisa, särskilt gentemot sina tyska rivaler. Ford hade betalat hela 1,6 miljarder pund för Jaguar Cars och visste att de hade ett rejält berg att bestiga. Fords chefer insåg att de snabbt måste börja modernisera det berömda brittiska varumärket för att återuppliva dess förmögenhet.

Föryngring

Mitt i denna föryngringsprocess tog Ford snabbt itu med den stora uppgiften att renovera Jaguars Browns Lane-fabrik i Coventry. Detta var en del av Fords plan för att underlätta introduktionen av ett helt nytt sortiment av mindre, modernare Jaguars. Ford hoppades att detta skulle bidra till att bredda varumärkets attraktionskraft. Nya investeringar i fabriken i Coventry innebar att Jaguar hade de verktyg som behövdes för att ersätta XJ40 med en fräschare och mer lönsam bil. Även om (XJ40) hade släppts först 1986 såg den gammalmodig ut på en marknad som utvecklades snabbt.

X300 presenterades hösten 1994. Den visade sig vara en sammanslagning av en helt ny modell i kombination med en rejäl ansiktslyftning. Även om (X300) delade mycket av (XJ40):s grundstomme, fick den några av den olycksdrabbade (XJ90):s fantastiska designdrag. Det fantastiskt vackra (XJ90)-konceptet var en av många bilar som Jaguar borde ha byggt, men av skäl som de själva känner till, inte gjorde det. Trots detta blev (X300) fantastisk trots att den inte hade ritats på ett helt rent blad. Bilen var en mycket noggrann blandning av bestående designdrag (t.ex. återkomsten av dubbla strålkastare) samtidigt som den tog designen framåt med små steg. Senare modeller (X308) utrustades med de helt nya AJ-26 V8:orna i lättmetall som förvandlade en fantastisk bil till en fantastisk bil - särskilt de kompressorladdade XJR:orna.


Credits: PA; Författare: PA: PA: PA;

Förändrade tider

Även i Solihull förändrades tiderna. Till skillnad från Jaguar tillhörde Land Rover dock fortfarande Rover Group och hade inte tillgång till farbror Henrys tjocka checkhäfte. Men den ursprungliga Range-Rover (Classic) åtnjöt nästan kultstatus. Den var ett uttryck för överklassens livsstil på landsbygden. Den handlade om grönt hjärta och hästkultur. Alla andra terrängbilar kunde bara traska vidare, för inget annat var lika bra! En helt ny Range-Rover skulle behöva kryssa i en hel del rutor eftersom den följde i fotspåren av en verklig ikon. Men man ansåg att ett nytt årtusende förtjänade en ny Range-Rover.

Till skillnad från Jaguar (X300) såg den nya Range-Rover (P38) markant annorlunda ut än sin föregångare. Även om den var mycket igenkännbar som en Range-Rover hade den ändå ett annorlunda utseende. Liksom den nya JAG hade den nya Range-Rover en stor del av den tidigare modellen som låg och lurade under ytan, men allt var kraftigt förbättrat. Den nya modellen skulle vinna hjärtan och sinnen genom att erbjuda en mycket mer raffinerad körupplevelse.

Den nya Rangey var fullmatad med den allra senaste tekniken och säkerhetsprylarna och gav mer beröm än någonsin tidigare. De som gillar den nya Rangey var glada över att den klassiska Rover V8:an ingick i paketet (P38) - om än i en modifierad version. Vid lanseringen kunde köparna välja en 4,0-litersmotor med 190 hk eller gå hela vägen och skaffa 4,6-litersvarianten med 225 hk.

Man kan säga att både (X300) och (P38) mirakulöst nog producerades med små medel av ett par företag som inte hade tillräckligt med resurser. Dessa viktiga modeller utvecklades och tillverkades dock vid omfattande uppgraderade produktionsanläggningar som hade skapats specifikt för båda. Allt detta kostade omkring 200 miljoner pund per styck. Det är en liten summa när man betänker att Fords nya Mondeo (som lanserades 1993) var en del av ett omfattande utvecklingsprogram på 4 miljarder pund.

När man tittar på dem i dag är det uppenbart att Fader tid har varit betydligt snällare mot Range Rover än JAG. Medan X300 är vackert proportionerad med många speciella detaljer ser (P38) lite mer imponerande ut. Jämfört med de moderna modellerna ser JAG bara lite liten ut, med en förvånansvärt trång interiör.

Skulle jag köpa JAG eller Range Rover som en framtida klassiker?

Hmm?

Author

Douglas Hughes is a UK-based writer producing general interest articles ranging from travel pieces to classic motoring. 

Douglas Hughes