Å andra sidan hyllade den sydafrikanska regeringen domen som en "avgörande seger" för den internationella rättsstatsprincipen. Det är samma dom, men två radikalt olika tolkningar av vad den innebär. Vilken är den rätta?

ICJ delade upp skillnaden, eftersom varken ett enkelt "ja" eller ett definitivt "nej" skulle ge ett korrekt svar på frågan. Den sade inte att Israel begår ett folkmord eller beordrade landet att acceptera en omedelbar vapenvila.

Den avvisade dock Israels krav på att bara kasta ut fallet, och bekräftade att Israels trupper i Gazaremsan riskerar att begå folkmord. Ordföranden i den domstol som behandlade fallet, domare Joan Donoghue (en tidigare högre tjänsteman vid USA:s utrikesdepartement), utfärdade därför ett antal provisoriska order som Israel måste lyda.

De fyra viktigaste orderna innebär att Israel måste förhindra sina trupper från att begå folkmord, förhindra och bestraffa offentlig uppmaning till folkmord, tillhandahålla humanitärt bistånd till Gaza och bevara bevis på eventuella brott mot folkmordskonventionen. Israel måste rapportera till domstolen om sin efterlevnad inom en månad.

De flesta israeler kommer att bli förolämpade av dessa krav, eftersom de kommer att tycka att det är skandalöst att ens föreslå att deras soldater behöver få sådana order. Men allt de behöver göra är att inom en månad rapportera att domstolens provisoriska order har följts.

Internationella domstolen har ingen möjlighet att övervaka vad som faktiskt händer i Gaza, och det kommer bokstavligen att ta flera år innan domstolen kommer med ett utslag om den ursprungliga anklagelsen om folkmord.

Varför är det då någon som ens bryr sig om att skicka sina advokater till Internationella domstolen? Därför att det är det bräckliga, späda skottet av vad som en dag, med mycket tur, kan växa till en internationell domstol som verkligen kan tvinga länder att lyda internationell lag. Med andra ord, "fake it till you make it" på global nivå.

Nationalisterna och populisterna hatar själva idén om en "regelbaserad ordning", eftersom den begränsar deras möjligheter att agera som de vill. De flesta människor inser i dag att även mäktiga länder behöver skyddas av internationell rätt eftersom de alla är sårbara för massivt våld, men även hos de klokaste av dem är detta erkännande ständigt i krig med äldre föreställningar om obegränsad suveränitet.

Följden blir ett evigt hyckleri på alla nivåer, från den personliga till den internationella. Bronwen Maddox, chef för tankesmedjan Chatham House i London, sammanfattade dilemmat med dubbelmoral på ett bra sätt förra veckan, åtminstone när det gäller västländerna.

"Väst bryr sig om demokrati, men inte när man vill installera ledare som man gillar i andra länder. Man respekterar suveränitet utom när man inte gör det, som i Irak. Man argumenterar för självbestämmande i Taiwan, men inte i Katalonien. Man stöder mänskliga rättigheter, men inte i länder från vilka man behöver olja. Man försvarar de mänskliga rättigheterna utom när det blir för svårt, som i Afghanistan."

Liknande anklagelser är sanna, och i vissa fall ännu mer sanna, för icke-västliga länder. Det är ett universellt problem och det kräver en universell lösning, men det är fortfarande långt kvar.

Många länder strävar inte ens efter en lösning. Vissa förkastar den eftersom de inte har sett den katastrofala förstörelsen av det moderna totala kriget och inte förstår att det är oupplösligt förbundet med totalt oberoende. Andra är helt enkelt diktaturer som inte kan tolerera rättsstatsprincipen ens internationellt.

Ändå måste ansträngningarna att bygga upp den internationella rättsstatsprincipen fortsätta, och till och med hyckleri är bättre än att fräckt glädjas åt laglöshet och ondska.

Under tiden, vad skall vi göra av anklagelserna mot Israel?

Det begår ännu inte ett folkmord i ordets gängse betydelse, eftersom avsikten "att förinta ett folk helt eller delvis" inte finns där. Önskan att förinta det palestinska folket kan lura i många israelers hjärtan, men de saknar medlen för att göra något sådant och det är inte deras regerings politik.

Där israelerna är ute på hal is är i brottet "offentlig uppmaning till folkmord", för det finns högt uppsatta medlemmar i den nuvarande israeliska regeringen som ägnar sig åt detta på en nästan daglig basis. Premiärminister Binyamin Netanyahu gör det inte själv, men han tystar eller förnekar dem inte.

Han vågar inte, eftersom hans koalition skulle kollapsa om han gjorde det.

Author

Gwynne Dyer is an independent journalist whose articles are published in 45 countries.

Gwynne Dyer