Attacken är naturligtvis inte "all-out" i den meningen att Hamas förväntar sig att vinna. De förväntar sig inte ens en plats vid förhandlingsbordet. Men Hamas ledare vill desperat återfå det faktiska veto som palestinierna en gång hade mot de eftergifter som andra araber gör gentemot Israel, och detta är det enda sättet de kan få det på.

Den "mäktiga hämnd" som Israels premiärminister Binyamin Netanyahu lovar att låta regna över Gazaremsan är precis vad Hamas faktiskt vill ha, ju mäktigare desto bättre. Hela poängen är att få israelerna att skicka in sina soldater på marken, för det är då förlusterna börjar stiga brant.

Alltför många israeliska dödsoffer var anledningen till att Israel drog tillbaka sina ockupationstrupper från Gazaremsan 2006 och chansade på att låta palestinierna i Gaza styra sig själva. Det fungerade inte eftersom Hamas tog över (det hölls en omröstning en gång för länge sedan), och Gaza har förblivit en nagel i ögat på Israel.

Hamas bryr sig inte om tio palestinier dör för varje israel i den kommande "operationen" (vilket är vad som kommer att hända eftersom Israels vapen är vida överlägsna och striderna kommer att äga rum i tätbefolkade civila områden). De döda palestinierna kommer alla att vara "martyrer", och deras död kommer att frysa Israels fredsinitiativ med andra arabländer.

Befälhavarna för den israeliska försvarsmakten (IDF) förstår allt detta, men de politiska ledare som de måste lyda behöver desperat utkräva en "mäktig hämnd" på Gaza. Minst 600 civila israeler har dödats i sina bilar eller i sina hem, och den israeliska allmänheten förväntar sig och kommer inte att acceptera något mindre än den traditionella dödskvoten tio mot en.

(Det är tabu att säga det offentligt, men alla vet att det är sant).

Det finns ett problem med den gisslan som Hamas beväpnade män förde tillbaka till Gazaremsan (förmodligen ett tiotal), men det finns inte en chans att den israeliska regeringen kommer att tömma sina fängelser på palestinska fångar för att få dem frigivna. Netanyahu är förmodligen dömd politiskt ändå för att ha låtit attacken ske, men hans allmänhet kommer inte att förlåta en massfrigivning av arabiska fångar.

Så IDF kommer att gå in i Gazaremsan med full styrka trots den israeliska gisslan, som kommer att mördas på video på en mängd olika hemska sätt. Fyra eller fem tusen palestinier kommer att dö, tillsammans med några hundra israeliska soldater, och de israeliska fredssamtalen med andra arabländer (men aldrig med palestinierna) kommer att avbrytas för ett tag. Det är det lyckliga slutet.

Det mycket olyckligare men fortfarande dunkla slutet börjar med att palestinierna på den ockuperade Västbanken ansluter sig till kampen. De är fler till antalet än palestinierna i Gaza (3 miljoner), och det har redan pågått ett uppror på låg nivå på Västbanken i flera år. (Dödsfall i låga hundratal, vanligt förhållande).

Om ett stort antal unga palestinier på Västbanken ansluter sig till de militanta grupperna, kommer IDF att vara hårt ansträngt för att kontrollera båda områdena samtidigt. Och det kan - bara kan - fresta Hizbollah att ta en hand i spelet.

Hizbollah är en mycket mäktig libanesisk milis som kontrollerar det södra gränsområdet mot Israel. De är inte palestinier, men som shiamuslimer är de nära lierade med Iran och får frikostiga vapenleveranser. De har uppskattningsvis 130 000 raketer av alla slag, och förra gången de mötte israelerna, 2006, kämpade de mot IDF till ett stillastående.

Hizbollahs ledare har sina egna problem och de vill inte delta i detta krig, men saker och ting kan lätt gå överstyr i denna region. (Det förekom ett kort utbyte av artillerield mellan IDF och Hizbollah på söndagsmorgonen). Om Hizbollah också skulle dras in i kriget kan vi alla få problem.

Det är fortfarande sant att Israel inte kan förlora detta krig: den lokala militära balansen är överväldigande till dess fördel. Men Israel kan bli så illa skadat att man får panik om saker och ting går åt fel håll ett tag, och de politiskt ansvariga i Jerusalem kommer att leta efter en avgörande seger för att skölja bort sina senaste underlåtenhetssynder. Det gör dem farliga.

Det finns också extremister i Netanhyahus kabinett som skulle välkomna ett litet krig på Västbanken för att låta dem göra lite etnisk rensning, vilket i det här läget är extremt farligt. Alla måste gå fram med största försiktighet under de kommande dagarna, men vi vet att vissa inte kommer att göra det.

Author

Gwynne Dyer is an independent journalist whose articles are published in 45 countries.

Gwynne Dyer